Men vänta nu!
Men vänta nu! Imorgon är det dags! Imorgon drar nollningen igång, med första aktiviteten. Imorgon är jag en del av Lunds universitet i person, inte bara på papper. Imorgon träffar jag de människor som kommer att dela lite av min framtid. Imorgon smäller det!
Vet inte helt säkert hur jag känner inför det. På ett sätt är jag så himla tacksam för att avsluta den här ovissheten om hur det kommer bli, hur jag trivs, om jag hittar vänner, om jag klarar av det. Men på ett sätt så är det läskiga fortfarande framför mig ännu så länge, de saker som nu är läskiga kommer omedvetet försvinna ur huvudet och jag kommer inte kunna njuta av att det inte är läskigt längre. Sedan är det faktiskt också lite tråkigt att sommarlovet tar slut. Jag har hunnit med så mycket, och verkligen kunnat passa på att njuta av att vara hemma, träffa familj, släkt och vänner, och göra mest ingenting när ja känt för det. Det har inte ofta varit helt sysslolöst, vilket passar mig som fort blir rastlös och omotiverad. På så sätt så ser jag också fram emot terminsstart, att ha något att göra, en anledning att stiga upp på morgonen.
Men vänta nu! Nu börjar framtiden!
