desslivet.blogg.se

Jag vet inte om jag varit så tydlig med vad det faktiskt är jag läser, så för att förtydliga det är det Naturvetenskapligt kandidatprogram i Matematik. Rent praktiskt är det väl egentligen rakt upp och ner matte. Inga tillämpningar eller användning av den, utan att förstå det matematiska sättet att tänka, räkna och resonera.

Det är som jag tidigare skrivit ett steg från gymnasie-matematiken. Tempot på föreläsningarna är stundvis skyhögt, det är inte alltid lätt att hänga med i resonemangen och anteckna samtidigt. Lektionerna är riktade till att gå igenom specifika uppgifter som vi med fördel ska ha räknat i förväg till lektionen. Sedan finns det tid för räkneuppgifter, individuell räkning på uppgifter i boken. Slutligen också SI-möten (vilket står för Samverkansinlärnings-möten) då man pratar och diskuterar med klasskamrater om matten. Upplägget tycker jag är ganska bra, då det finns väldigt mycket chanser till hjälpen om man behöver den. Men det är ovant att sitta och jobba med ett och samma ämne hela dagarna, eller att gå så fort fram. Man måste hela tiden jobba på, trots att mycket närvaro är frivillig så måste man ligga i fas redan från början, och ta all den tid som är tillägnad matten till att faktiskt sitta och jobba med de. Annars kommer man ohjälpligt att halka efter. Missar man något finns inte riktigt tid att ta ikapp, utan vi betar av kapitlen i rasande takt. Det är tufft, men det är väldigt roligt när man knäcker tricken och verkligen förstår något som innan skulle kunna vara både arabiska och grekiska.