Brönne Islandshästar

Sambons mamma är rädd för hästar, eller som hon själv korrigerade det till efter att vi varit på turridning hos Brönne islandshästar, hon är rädd för stora hästar.


Då hon ville utmana sina rädslor så bestämde vi oss redan i julas för att följa med henne på en turridning, och att vi skulle fixa med bokande och sådant. Så nu har det blivit av!
Sambon och jag tog tåget till Hässleholm där hon hämtade upp oss och körde den ganska korta biten till Brönnestad.
Vi blev ett ganska stort gäng av ryttare, ca 11 st utöver de två ledarna.

Sambon fick rida Dropi, hans mamma fick rida Stjärna och själv fick jag rida Sirkus.

Han ser ju extremt sur ut på bilden, men han var snäll. Lite lättstressad men snäll att rida också. Men så var jag nog den med mest ridvana kom de fram till. Hursomhelst så red vi ca en timme innan en liten kort paus med kaffe/saft och en macka för att sedan fortsätta rida ungefär en timme till. Roligast var nog när jag fick till riktigt tölt. Jag har ridit islandshäst tidigare, men då blev det mest trav.


Sambons mamma verkade nöjd med besöket, och modifierade som sagt sitt uttalande om hästrädsla till att hon inte längre var rädd för små hästar. Så på det hela taget tycker jag nog det blev en succé! Hon ledde till och med ut sin häst i hagen.

Efter ridningen åt vi en ganska spännande lunch på Café Naomi i Hässleholm.

Libanesiskt tror jag det var. Minns nog inte namnet på ens hälften av sakerna. Men det var gott i alla fall, och det är väl det viktiga.


Sedan sa vi hejdå och tog tåget tillbaka hem till Lund.

2 kommentarer publicerat i Äventyr
Taggar: Brönne islandshästar, Hästar, Turridning
#1 - - ebba Nilsson:

Låter trevligt det är väl inte så ofta du rider numera, men takterna sitter väl i . Vi ses på lördag ha det bra.

Svar: Nej det var väldigt längesedan. Tekniken sitter väl hyfsat, men musklerna är sedan länge borta.
Vi ses, kram!
Dess

#2 - - Perre:

Ja islandshästar är ju lite speciella med sin "tölt" också. Själv är jag väl ingen hästmänniska kanske men jag gillar dom riktigt stora med skägg på hovarna som ardenner och nordsvenskar. Men dom rider man väl inte så ofta på.

Svar: Det går att rida på dem också, men vanligast är väl de mindre grova raserna.
Dess