Långdraget veterinärbesök
Idag hade vi en sak på schemat: veterinärbesök. En helt vanlig vaccinering och rutinundersökning. Egentligen var det sambons tur att ta henne, men jag följde med. Han hade bokat en tid till henne klockan 14, och då vi inte har bil så tog vi bussen så att vi var där strax innan.
Som vanligt hann klockan bli lite över två innan vi blev visade in i ett undersökningsrum av en skötare. Vi bad dessutom att få klorna klippta på henne, gäller ju att passa på när vi ändå var där. Elsa uppskattade inte alls att få klorna klippta av en främmande människa på ett läskigt ställe, men det gick tillslut. Så försvann han iväg och vi fick vänta in veterinären för själva sprutan. Vid 14.25 tyckte jag att veterinären borde ha dykt upp. Vid 15.00 hade det fortfarande inte kommit någon veterinär. Stackars Elsa gillar inte alls veterinären, vilket ju kanske inte är så svårt att gissa. Hon la sig på undersökningsbordet och darrade i hela kroppen. Hjärtskärande när hon är så rädd. Strax efter tre kom äntligen veterinären, så undersökningen, sprutan och betalningen var över på en kvart. Synd bara att vi fick sitta med en livrädd katt i ett rum och vänta på hjälp som kom först en timme efter bokad tid...
Men hon var förvånansvärt lugn på bussen, och såg ut att ta det hela med ro när vi väl kom hem igen.
När vi väl installerat katten hemma tog vi en snabb sväng till biblioteket och sedan satte jag mig på tåget till Småland. Jag bestämde mig för att emigrera, bara lite kort. Vattnet hemma i kranen har nu varit odrickbart i en vecka, och vi väntar nyheter på lördag om det går att dricka då. Men det finns ju risk att det kommer bli rejält långdraget. Så jag passar på att njuta av att kunna borsta tänderna i vatten direkt från kranen.
Stackars lilla Elsa. Det är inte kul att gå till veterinären, främmande människor och konstiga lukter. Skönt att det gick bra i alla fall så hon kunde vila ut efter pärsen.
Trist med vattnet. Man är ju faktiskt mer beroende av vatten än man tror.