På tur

Eftersom sambon inte mådde bra innan Kristi himmelfärds då vi hade panerat att vandra lite så sköt vi på det. Tills nu!
Idag gick vi första etappen, dvs vi fortsatte där vi slutade efter vandringen förra sommaren. Vi åkte upp till sambons mamma redan igår kväll, och tog katten med oss. Imorse innan jobbdags för sambons mamma så släppte hon av oss och vi påbörjade dagens etapp, 17 km. Vi började dock med ganska mycket oflyt, redan från start så började vi gå åt fel håll, vilket vi inte upptäckte fören efter ungefär 10 minuter. Så vi fick vända och gå samma väg tillbaka...
När vi väl hittat rätt hann vi inte långt fören vi hittade en förvirrad gammal dam på leden. Först trodde vi att hon bara stod och vilade sig, men det visade sig att hon var ganska trött, förvirrad och vilsen, trots att hon inte verkade så långt hemifrån. För att göra en lång historia kort, sambon hjälpte henne med en del möda till närmsta väg och vi ringde efter ambulans som kom och hämtade henne.

Resten av vägen gick dock utan missöden. Vi lunchade på lägerplatsen i slutet och fortsatte en liten bit till innan sambons mamma kom och plockade upp oss igen. Nu avslutar vi kvällen hemma hos henne och fortsätter gå imorgon. Men först ska vi avnjuta kvällen med god mat och lite vila.
(null)

#1 - - Perre:

Fin bild! Vilken tur att ni träffade på den där damen, annars kanske hon hade virrat bort sig alldeles eller ramlat någonstans.
Känns kängorna fortfarande bra?

Svar: Ja, hon hade lite tur att någon hittade henne.
Kängorna känns bättre och bättre skulle jag säga, det är väl så när man går in dem.
Dess