desslivet.blogg.se

Det hela började egentligen för väldigt länge sedan när vi upptäckte ett litet sår på halsen. Ingen stor grej tänkte vi - det läker. När det blev mars och dags att vaccinera hade hon fortfarande såret och vi tänkte att vi passar på att kolla upp det när vi ändå är hos veterinären. Men pga Covid tog veterinären bara emot akutfall vid den tiden så det blev uppskjutet. Vi väntade och väntade och nu framåt slutet av sommaren ringde vi igen och covid-kaoset hade lagt sig.

Jag åkte dit, de rakade halsen på henne, tittade på såret och instruerade att tvätta det. Vi fick med oss en klassisk plasttratt för att hon inte skulle slicka eller klia på det, men tratten hjälpte föga.

Istället pysslade vi ihop en krage gjord av silvertejp och tyg från en gammal t-shirt.

Såret läkte dåligt så vi var en sväng till hos veterinären, där de tog blodprov och bokade sövning till dagen därpå. Tidigt nästa morgon lämnade jag henne där. De sövde, rakade och tvättade såret mer noggrant och så kunde vi hämta henne på eftermiddagen. Fortfarande med instruktioner att tvätta och att hon inte fick slicka eller klia på det.

Så där är vi nu. Vi tvättar halsen varje kväll och byter tyget så att det inte kan växa massa bakterier. Det är nu ungefär en månad sedan och såren ser bättre, men inte bra, ut. Så vi fortsätter att tvätta.