desslivet.blogg.se

Både sambon och jag själva har råkat på någon sorts sjuka, vilket i mitt fall mest yttrat sig som halsont och trötthet, men i sambons fall som feber, ont i ett öra, snuva och allmän sjuk-känsla. Supertråkigt, men ändå ganska vältajmat för min egen del, då jag har mindre schemalagt än vanligt så jag missar inte så mycket.

Men sjukan är ändå lite nedslående. Det har varit en riktigt, riktigt tung höst med väldigt mycket motgångar. Och när man äntligen tror att man har lyckats resa sig så slås benen undan igen.
Skolan har varit väldigt svår och med väldigt mycket stress, kanske inte alltid orsakad av skolan utan orsakad av mig själv, men icke desto mindre så är det stress och press. Dessutom så har jag haft det väldigt trögt med motivationen, särskilt förra läsperioden, då jag läste Elektromagnetisk fältteori. Även sambon hade det motivationstungt då med en obligatorisk kurs för att kunna ta ut en master.

Volleybollen, som annars är en tillflykt för att få tänka på annat, har inte riktigt funnits där heller. Den har blivit ganska lidande, av stukningen bland annat, men också mycket annat som gjort att jag missat träningar. Vi har rest till Stockholm två gånger denna hösten (vilket är väldigt mycket), jag var iväg och hälsade på systern i Västerås, vi var på begravning...Nu har den nya sjukan också satt stopp för träning denna veckan. Jag har nog aldrig missat så många träningar som denna säsongen. Och definitivt aldrig spelat så lite match.


Det har varit väldigt mycket denna hösten som sagt, men vi fortsätter kämpa på! Jag är nog längre fram i tiden i mitt huvud än vad jag faktiskt är, vilket nog är bland det sämsta man kan göra. Att inte leva här och nu. Det är mitt mål just nu. Vara här och nu, inte vid jul, inte vid examen, inte vid vad som kommer senare, för de vet jag ju inget om. Här och nu! Det är mitt mål.