Doktorsavhandling

Det är inte jag som doktorerat, det blir nog aldrig någon doktor av mig. Men min volleybolltränare har spenderat de senaste 4,5 åren med att doktorera så i fredags var det dags att disputera. Arbetet heter "Painfylly energetic: A tale of two proteins potentially connected". Det handlar om smärtreceptorer i hjärnan, om man får tro författarens egen sammanfattning. Om man ska tro presentationen handlar det mest om proteiner, transport av olika joner fram och tillbaka, strukturer och annat som vi vanliga dödliga inte förstår särskilt mycket av. Men det var faktiskt ganska roligt att lyssna på. Åtminstone första timmen... Totalt tog den 3,5 timme! Men det kändes bra att ha varit där och supportat henne, även om hon såklart hade familj och arbetskamrater där.

 
Lördagskvällen var det fest för henne, i hyrd lokal. Ca 50 pers var nog där, vänner, familj, kollegor och så vi i laget. God mat som var Asien-inspirerat, en efterrättsbuffe som heter duga och fantastisk underhållning. Hennes vänner hade lagt ner otroligt mycket jobb på ett quiz, en tävling, tre korta humoristiska filmer och så en liten live-show. Några tal, varav vi i laget bidrog med ett och så avslutades kvällen med discodans. En mycket trevlig kväll.
Elsa verkar gilla avhandlingen i alla fall
 
#1 - - Perre:

Det är så roligt att läsa din blogg för att du skriver så fint. Ditt språk och din ordbehandling gör att jag misstänker att att du skriver mer än bara bloggen. Har jag rätt i det? Skriver du på någonting mer? Kanske dagbok eller små noveller? Eller kanske ännu mer?

Svar: Jag anar en komplimang i detta, så tack tror jag. Nja, nej jag skriver egentligen bara bloggen. Har skrivit dagbok i omgångar, första halvåret i USA bland annat. Gillade att skriva berättelser som yngre men skriver inget numera. Kanske borde börja igen?
Dess

#2 - - Perre:

Ja det var absolut menat som en komplimang. 🙂

↑